en sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
jag är här, och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå
och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar