ILHA DO BOI

Vilken ljuvlig känsla att ligga på mage på finkornig, varm sand. Känna en ljummen, mjuk bris smeka min kropp. Höra vågornas brus bara några meter bort. Se solen i ögonvrån, den alldeles underbart varma solen. Jag älskar Brasilien under vintern!

BRASILIEN

Så är man tillbaka i Brasilien, men nu i Vitória. Känns som en evighet sen jag traskade runt på Sempre Verde, med hundarna i hälarna. Jag har ett väldigt starkt minne som jag kopplar min resa dit med, en situation som jag ofta befann mig i. Jag ligger i hängmattan. Jag känner: eftermiddagssolen, ljuset är mjukt och alldeles lagom varmt mot mina ben. Jag luktar: den där unika blandningen av mogna frukter, fuktig skog och lite häst, en oslagbar blandning. Jag ser: en stor dal framför mig som sträcks ut mot horisonten. Jag hör: hundarnas djupa andetag, kolibris som surrar med sina 80 vingslag/sekund, Appaloosa som gnäggar från sin hage, José som skär gräs med skärarmaskinen - men framför och över allt, hör jag Sebastiãos otroligt vackra men väldigt sorgliga visa som han sjunger med klockren röst medan han gräver, vattnar och ordnar i trädgårdslandet.

SO MANY DIFFERENT LENGHTS OF TIME

How long does a man live after all?
A thousand days or only one?
One week or a few centuries?
How long does a man spend living or dying
and what do we mean when we say gone forever?