JAG ÅKER TILL HÄLSINGLAND

Jag är så lycklig över människorna jag har i mitt liv. Ni är ovärderliga för mig.

VINTERNATT

en sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
jag är här, och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå

och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och  jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här

A LEAK.

mitt tankerum är ett rum som jag ibland glömmer att låsa
tankar, känslor, orealistiska rädslor och drömmar
osorterade, oformulerade, kaosartade
rinner ut, sägs för snabbt
sanningar om mitt innersta som jag läcker ut
wikileaks om josefin, hemliga dokument som kan misstolkas av omvärlden, misshandlas i vissas öron
men jag hoppas att du inte tröttnar på att alltid får veta sanningen, det innersta om mig, det osorterade, det hemligstämplade
jag litar på att du granskar informationen och värdesätter dess betydelse, förstår att jag ger dig den för att jag vill att min själ ska vara naken inför dig
inga confidentialstämplar, ingen korruption, ingen falskhet
bara den rena sanningen.

WINTER SONG

this is my winter song
december never felt so wrong,
cause youre not where you belong;
inside my arms.

this is my winter song to you
the storm is coming soon
it rolls in from the sea.

my love a beacon in the night
my words will be your light
to carry you to me

is love alive?

FJÄRDE DECEMBER

Wanna be your air
Come on now, all I see
Wanna ride along
follow all our dreams

OSKILJAKTIGA.



VINTERLAND

Igår kom jag hem till Sverige. Allt är vitt och vackert. Det fanns risgrynsgröt i kylen. Teo har nästan växt om Minna. Snön knarrar under fötterna när jag går på den. Adventssjärnor och ljusstakar lyser i varje fönster. Buss nummer nio kör förbi med jämna mellanrum. Det är en speciell känsla, att komma hem efter att ha varit borta länge. En väldig blandning av känslor. Igenkännande, lycka, lugn och trygghet. Enorm saknad av vad man lämnat bakom sig. Förvirring över tid och plats. Förundran över hor stor världen är och hur mycket som ännu finns kvar att se.

Apropå se ska jag se Harry Potter ikväll, det kommer bli magiskt!

WASHINGTON D.C. OCH THANKSGIVING

Vi har haft en alldeles underbar semester i Washington över Thanksgiving med Charlie och hans familj samt alla släktingar och gäster. Vi bodde hos dom i ett vackert villaområde i kanten av huvudstaden och jag fick återigen ett mycket bra intryck av en amerikansk (i det här fallet amerikansk/svensk) familj och har ännu ett fint och kärt minne att spara för resten av livet. Thanksgiving som jag fick uppleva det innebär familj, god mat i mängder, sång och tal, sällskapsspel, pajer och en stunds eftertanke och tacksamhet över vad jag har varit med om, vad jag har, och vad jag har framför mig i livet.

EN KVÄLL I VÅR KÄLLARE (JA, ZEUS GILLAR ÖL)

DAGEN VI TOG MED OSS ZEUS TILL SJÖN VAR HAN EN LYCKLIG HUND

SMYGTITT

Mitt fina lilla skrivbord i vårt fina lilla kontor i vårt fina lilla hus i fina lilla Oxford i enorma USA.

TITEL PÅ INLÄGG UTAN EGENTLIGT INNEHÅLL

när tappade jag bort mig själv? eller, när ändrades jag? när försvann josefin och förvandlades till josefin, varför dör aldrig vissa känslor och varför känns allt så starkt bara för att jag såg ett gammalt foto? var ska jag? hur kom jag hit? vilka har jag tappat och vilka har jag föralltid? om jag bara visste

men jag antar att jag får leva med att det känns så här bland.

SPRÅKRESA?

Idag har jag redan haft italienska och portugisiska, snart är det avancerad franska och utöver det pratar jag ständigt engelska och sen såklart också svenska, med en brasse. Underbara känsla hålla i nycklar till flera olika delar av världen! Språk är så fantasitskt roligt att kunna, och lära sig.

A SUNDAY SMILE

All I want is the best for our lives my dear,
and you know my wishes are sincere.
What's to say for the days I cannot bear

A Sunday smile we wore it for a while

SOMMAR?

Vi sitter på Kofenyas uteservering i t-shirt och linne. Solen skiner, himlen är klarblå. Det är den 11:e november.

JOSEFIN SVENSK THUN

PEACEMAKING IN THE MIDDLE EAST

MIAMI FOREIGN AFFAIRS
presents..
"A lecture “Peacemaking in the Middle East” by Dr. Harold Saunders.
Dr. Harold Saunders, is by all means a prominent figure in the American politics. For over a decade (from 1961 to 1974), Dr. Saunders served as a resource to President Ford, Nixon, Carter as a member of the National Security Council senior staff. During his career in politics, he became renowned as one of the world’s most respected and knowledgeable diplomats concerning middle-eastern affairs. Dr. Saunders was the driving force behind the Camp David Accord, by all accounts a land-mark achievement in peace for the Middle East. He has an extensive firsthand experience of working in the international relations and peace-building industry."
Denna forelasning ska vi ga pa nu. Det verkar som att det har mannen faktiskt kan ha nagot att komma med!

SWEDISH INTERNATIONALITEA

Mina damer och herrar, jag har nu satt vart vackra land pa kartan! Swedish internationaliTEA for nagra timmar sen var verkligen en rolig upplevelse! Hela helgen har bestatt av forberedelser, IKEA-besok och matlagning och idag serverade jag 250 kottbullar, 70 kanelbullar, tva enorma ugnspannkakor, tre gigantiska kastruller med potatismos, pepparkakor och lingonsylt till ca 50 internationella studenter. Allt var mycket uppskattat och sarskilt kineserna var valdigt nyfikna, ville ha recept och fascinerades over parlsockret pa bullarna.. Jag visade ett bildspel med bl. a hur en typisk svensk farfar ser ut (snarare hur Sveriges basta farfar ser ut) midsommarfirande, vackra vinterbilder och en bild pa var lilla Pippi Langstrump. Jag har nu gjort min plikt som svensk da jag har spridit lite kunskap som tyvarr ingen vet om Sverige, genom mitt Sverige-quiz. De tror till exempel att vi har Euro, att barnen aker skidor till skolan, att vi ar i en union med Norge och att inkomstskatten ar 53%. Nagra trodde ocksa att det fanns isbjornar i Sverige, tills den sista blev skjuten ar 1956...
Ah, jag har verkligen haft en rolig dag.

HÖST I OXFORD

Livet är fint i lilla Oxford. Kylan har äntligen kommit. Luften på tidigt morgnarna när jag cyklar till min italian class tre gånger i veckan är krispig, kall och frisk. På campus går studenterna runt med north face-jackor och kaffemuggar och idag såg jag en ekorre och en kanin leka tillsammans under en ek. På fredag börjar jag också på portugisiska och jag följer med på varje franska och historiaklass. Jag har funnit en sann vän i Zeus., samt andra människovänner. På måndag ska jag hålla en svensk internationaliTEA och få låta studenterna smaka på Sverige genom diverse läckerheter. Som sagt, livet är fint i lilla Oxford.

Här är några bilder från den brasilianska internationaliTEA:n:





GROUND ZERO

Ett stort hål bland alla skyskrapor, en tomhet som är så påtaglig, känslan av att känna den fläktande brisen från historiens vingslag.

MIN VÄN

Jag träffade en liten kompis i Battery Park i NYC. Ännu sötare och mer social än ekorrarna här i Oxford. Han kom fram till mig och berättade om sitt ekorreliv i Battery Park. Vi satte oss ned på en parkbänk ett tag och tittade ut över frihetsgudinnan. Sen toffsade han iväg, hade väl nåt ekollon-kalas att gå på.

NEW YORK; EN SMYGTITT

New York var det ja... känns så länge sen nu. Tiden går fort här... Jag längtar tillbaka till the city that never sleeps. En fullkomligt magisk stad med plats för stora tankar & drömmar, en stad likt ingen annan jag nånsin sett.



Lägg till bildtext



NATTLIG TANKEVERKSAMHET

Ljuden tystnar, ljusen släcks. En efter en somnar alla. Men de som inte somnar blir kvar, ensamma med inget förutom sina tankar. Jag känner mig ensam och av nån anledning dyker minnen av övernattningarna hos Jonna under gymnasietiden upp i min hjärna. De både värmer och gör mig ledsen på samma gång. Då var jag omringad av mina människor, mina älskade vänner. Vi pratade, skrattade, filosoferade, överanalyserade, redde ut och trasslade till. Vi tröstade, vi drömde, vi spånade om framtiden. Vi blev hungriga framåt tre på natten och drack thé och åt mackor. Och när vi väl blev trötta blev vi alla det samtidigt och somnade tätt intill varandra på madrasser på golvet. Ingen behövde bli lämnad ensam kvar med sina tankar. Allt blev sagt, hjärnan var lugn, tillfredställd. Sömnen tog oss som en stillsam, mjuk våg som viskar: det är dags att släppa världen ett tag nu, ta en paus. Och jag lät den ta mig utan att streta emot.
Vad har jag tappat? Var finns ni? Varför kommer inte vågen?
Jag vill borra in näsan i min lillasysters nacke. Krypa ner bredvid Eira i sängen på rue Pascal. Gosa in mig i sovsäcken i förpiken på segelbåten som guppar milt på vattnet, fasttöjd vid en skärgårdsö en stjärnklar julinatt.
Jag vet att vågen skulle komma då.

ATT SLÅS AV ÖDETS GRYMHET

Jag är rädd. Det går ett rysande sirentjut genom Oxford, det trycker sig in i varje byggnad, kryper iskallt längs ryggraden. Det är en tornadovarning. Vi skrattade på vägen till caféet för det är roligt när regn och blåst gör så att paraplyerna får egna liv, men nu är det inte roligt längre. Det åskar, regnet vräker ner och vinden får regnet att flyga sidles. Nu är det inte så farligt som det låter, och jag tror (hoppas) inte att det kommer förstärkas till en tornado, men jag är ändå rädd. För jag känner den där obehagliga rädslan man får när man plötsligt kommer ett steg närmare att förstå något hemskt. Att nudda, bara nudda, vid rädslan, paniken, hjälplösheten som måste infinna sig om det här vore på riktigt. Och jag vill gråta för plötsligt blir det verkligt för mig att det faktiskt är verklighet för vissa. Jag får en plötlig våg av medlidande för alla dessa människor jag inte känner, som plötsligt står utan allt. Utan sina hem, utan sin familj. Utan sina liv. De som står offer för ödets grymhet. För i kriget mot vår vackra jord och hennes styrkor står vi försvarslösa. Detta krig har fler offer och är mer förödande än alla andra krig, och det värsta, det sorgliga, det som gör mig rädd, är att det är vi som lägger veden i hennes brasa.

UTSLAGEN POJKVÄN SAMT STÖTTANDE HUND STÄNDIGT VID HANS SIDA

BACK IN OXFORD

Käraste familj, vänner, pojkvän, kollegor, hemliga beundrare samt övriga filurer. Jag är tillbaka i Ohio sen några dagar. Sen dess har det hänt roliga saker hela tiden. Dagen efter att jag kommit hem så kom The 14th Dalai Lama till den här ytterst lilla staden. Tacka vet jag att Miami University är högt ansett! Att få höra honom prata gjorde mig inte bara starstruck, utan också inspirerad och lycklig, det var lite som terapi. Och han låter så gullig när han skrattar. Innan The Dalai Lama åt vi brunch med några kompisar på ett typiskt diner och jag beställde walnut/chocolate chip/banana pancakes och fick ytterligare en chock av alltings överdrivenhet här. Så enorm mängd med mat. Men jag blev glad! Vi såg också The Social Network, vilket gjorde det så mycket mer intressant att göra det som man gör löjligt många gånger om dagen - logga in på Facebook - då man fick veta historian bakom grundandet. Igår åt vi mexikanskt, jag tog en Quesadilla del Mar som var precis lika god som den låter, och efter det gick vi till en salsa/reggaeton club som hålls en gång i månaden. Det var grymt kul och den här gången kände Vince nån vakt så jag slapp få två förnedrande feta svarta kryss på mina händer som talar som att jag inte får dricka. Idag åkte vi till en enorm supermarket som säljer mat från världens alla hörn (skandinavien hade en egen hörna, min lycka var gjord då jag plockade på mig marabou, drottningssylt, daim, pepparkakor, pärlsocker och våffelsmet) för att shoppa loss med Maria för den brasilianska nationaliTEA eftermiddagen på måndag. Varje måndag har nämligen de internationella studenterna på Miami en träff då de turas om att laga storkok med mat från deras land. På måndag är det alltså dags för Brasilien! Vi har shoppat bönor, ris, frukt, kött, kokosvatten mm och ska imorn laga mat för ca 60 pers...
Misströsta ej, snart kommer en berättelse om dagarna i min nya kärlek - New York. Nu ska jag laga kycklinggryta, lyssna på P1 och gosa med Zeus.

Massor med kärlek till er därhemma, eller var ni än befinner er!

NEW YORK

Start spreadin' the news
I'm leaving today
I wanna be a part of it
New York, New York

/Sinatra

HIKING

Dagen efter bröllopet åt vi en enorm brunch och packade sedan ihop oss i fyra bilar för att åka ut i det fantastiska höstvädret för lite hiking. Här i Ohio just nu är alla höstfärger starkare än jag nånsin sett dom bli i Sverige, samtidigt som temperaturen ligger på runt behagliga femton grader celcius. Det är underbart!