SLUT

Det är med blödande hjärta som jag nu lämnar mitt vackra, underbara Brasilien.

BARNEN

Jag drömde om er i natt. Jag drömde att ni kom springande mot mig på en kullerstensgata. Jag drömde att ni kastade er in i min famn. Ni kysste mina kinder våta, och jag borrade in min näsa i era varma, solbrända armar. Vi skrattade och log, lyckliga över att få vara tillsammans.

TÄNK OM..

...man hade en liten hundvalp ändå. En liten valp, med en söt, blöt nos som väckte en varje morgon, som kissade när den inte fick, som ramlade på rumpan lite då och då när den tappade balansen i all sin ivrighet och som älskade en mer än allt annat. Jag känner ett allvarligt begär.

Kanske ska jag börja med en liten kisse. Ja det ska jag nog göra. En liten en som gillar att spinna och ligga vid ens fötter.

I AM THE CAPTAIN OF MY SOUL

Out of the night that covers me,
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid.

It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.


- William Hernest Henley