LES PIRATES D'AVENUE DU SQUARE

AH OUI...

Förresten, Monsieur le Francais är tillbaka i all sin prakt. Jag smyger numera nerför de två trapporna från mitt rum till köket för att undvika pinsamma konversationer när jag vill hämta mitt thé på kvällarna, eftersom det finns en stor risk att stöta på honom i salongen. Missförstå mig inte; han är en väldigt trevlig och stilig man. Men fullkomligt skräckinjagande.

CAROUSEL

Idag stod en av rörmokarna (som såklart inte kunde engelska) i minst fem minuter och försökte beskriva för mig vad det var han sökte efter. Vi försökte med kroppspråk men det var inte heller hans bästa sida... Jag var helt uppgiven när tillslut Oscar, 4 år, resolut gick iväg till städskåpet och plockade ut en sopkvast som han gav rörmokaren med en högljudd suck. 

COUCHER DE SOLEIL SUR L'ARC DE TRIOMPHE

QUOI?

Åh nu blir jag ännu mer nervös... jag kan inte komma in på min resplanssida för flyget till milano på torsdag. Det står :"Travelport ViewTrip has recognized a flight schedule change; therefore, unable to display your itinerary, please contact your Worldspan Travel Agent."
Jaha, och vilka är de då? Och vadå flight schedule change? Jag gillar inte hur det låter... nej nu måste jag dricka en kopp thé.

LE GRAND RETOUR

Jag är lite nervös. Ikväll kommer nämligen Monsieur hem från st Malo, där han har stannat en vecka längre än de övriga i familjen. Jag hyser en slags underlig respekt/fruktan för denna extremt franska man... förmodligen för att han är just det - så väldigt fransk. Kanske också för att han pratar franska med mig hela tiden och jag kan ju bara inte under några omständigheter som helst böja verbet fel inför Monsieur le Francais... Det är lika med döden. LE MORT!

GAMLA ORD OCH NÅGRA NYA

avstånd
något jag inte kan förstå
finns du, rör du dig, andas du
eller är du bara ett pulserande begär
enbart en historia vävd i mitt huvud
som sagan över via garibaldi
glittrande, evig och inget annat än en dröm
jag vet att jag även inatt kommer vända mig om
halvt sovande, halvt vaken
och jag kommer sträcka mig efter dig
för att krypa nära nära, lägga armen om dig
och borra in näsan i din nacke
i min önskevärld vänder du dig om vid min beröring
kysser min panna, mumlar "min älskling" och håller om mig
tills jag drömmer lugnt igen
men jag vet att jag även inatt kommer upptäcka
att du inte är där.

jag saknar dig.

SPRÅKLIGA MISSFÖRSTÅND

Något av det roligaste jag vet är språkliga missförstånd. Människor som på grund av att de inte blivit uppväxta med samma ord på äpple, springa, bajs och så vidare hamnar i totalt förvirrade situationer. Fast det här är ju bara kul när det händer andra....

Idag var det en massa rörmokare i huset för en av de etthundrafemtioåtta toaletterna hade gått sönder. Jag satt och åt lunch i köket och hade klarat kommunikationen galant med nickningar på rätt ställe, artiga leenden och små kommentarer och frågor om deras arbete. På det sättet hade jag kontrollen. Jag vill också tillägga att min franska inte är dålig, snarare åt det hyfsat flytande hållet, men den är lite rostig och ibland lägger fransmän i en växel som helt enkelt är omöjlig att hänga med i. Alltså. Jag sitter i köket när en ung rörmokare kommer in.
Rörmokare: "Ee sa maleeuuu balää queliooo nä pasareau dedo bale jeuladie brrai kom frie dalä?"
Jag stirrar skräckslaget på honom med gaffeln fortfarande i munnen. Försöker leta efter tecken på vad han menar, om han håller nåt i handen jag kan använda som ledtråd, tänker febrilt på vad en rörmokare möjligtvis kan vilja fråga mig. Tillslut (denna tankeverksamhet tar i verkligheten bara några sekunder, jag vill ju inte verka efterbliven) så väljer jag att chansa på det sätt jag alltid gör:
Jag: "Ouais Ouais!"
Han stirrar halvt frågande halvt fascinerat en stund på mig, varpå han skrattar lite, håller upp händerna i luften och backar ut ur köket. Det var tydligen fel svar.

SMYGTITT

IGÅR

Igår åt vi först en lång frukost (åh vad jag har saknat fransk mjölk!). På förmiddagen var vi mest ute i trädgården, jag och Matilda spelade tennis och Oscar var en pirat som vaktade oss från sjömonstret. Lourdes, hushållerskan, ropade in oss för lunch och bara några timmar senare serverade hon oss mellanmål. Den kvinnan är guld värd, så mysig och söt. Dessutom lagar hon världens godaste mat... Jag tror jag ska kidnappa henne. Senare på kvällen gick jag en liten promenad i kvarteret och även en sväng in på monoprix. Stod och drömde ett tag vid ostarna och tänkte på Eira. Men jag köpte ingen ost. Att äta ost är inte samma sak utan henne...

LE JARDIN

VILLA MONTMORENCY, PARIS

Ah, det är fantastiskt att vara tillbaka. Känns som tiden stått stilla i Paris sen jag bodde här förra hösten. Lukten är densamma. Ljuset detsamma. Människorna på metron är fortfarande samma. Men dom jävlarna har höjt priset på biljetter och carnet!

Huset står också kvar och det är ett väldigt vackert hus fyllt med spännande rum och färdiglagad mat av kokerskan och mitt rum har verkligen allt jag behöver men ändå, ändå saknar jag métro les gobelins, McDo på hörnet innan man slinker ner för trappan in på rue pascal och in genom den stora blå porten till innergården med konstnärsfamiljen och den trånga knarriga trappuppgången till nummer 4, 13 m2 och utsikt bestående av en betongvägg.och ett tak med några duvor på. Jag saknar till och med den lille husmusen som försatte Eira och mig i skräck flera nätter innan vi listade ut vad det var som gjorde de där konstiga ljuden. Fina, fina lille Mugabe, det här inlägget är tillägnat dig.

Mugabe.

MÖTE NUMMER ETT: PARIS, FRANCE

Den här staden och jag har historia. När jag tänker på Paris ser jag små fragment av minnen från en barndom där. Under fyra års tid flög jag dit för att hälsa på min pappa som då var anställd på ett forskningscenter utanför staden. Jag flög helt själv när jag var fem år gammal. Jag var en liten lintott med en lapp om halsen där det stod något i stil med "Jag är liten och ensam, ta hand om mig." En ganska stor resa för en så liten flicka. Som tur var hade jag tydligen nån som gillade mig där uppe, för varje gång hamnade jag brevid en snäll tant på planet som också kunde hjälpa mig med att lägga upp mitt handbagage på hyllan. Tack gode gud.

Men som sagt är det bara fragment av minnen jag har från den tiden. Dock är dessa fragment så starka, jag minns alla färger, känslorna, lukterna till varje bild jag ser.
Pappa i den mörkgröna rocken på flygplatsen, jag springer fram och kastar mig i hans armar.
Den gyllenbruna hunden Paco, jag avgudar henne och önskar i hemlighet att hon vore min egen.
Den enorma parken med ljust grusade gångar och doften av ett vårblommande Paris, jag fascineras av vattnet som skjuts som kaskader ur fontänerna.
Bageriet, "bonjour petit mademoiselle", "un baguette et deux croissants s'il vous plait" på stapplande franska, nybakat, jag går stolt bärandes på brödet brevid pappa.
Ljusen, lyckan, spänningen, färgerna. Jag sitter på pappas axlar och beskådar fyrverkerierna och paraden sent på kvällen på Disneyland.
En evighetslång trappa, och jag menar verkligen evighetslång, som tar mig upp till toppen av Eiffeltornet. Jag sträcker mig på tå så högt jag kan och blickar storögt ut över staden.

Det är så fint med minnen. Det är det enda, absolut enda, som ingen kan ta ifrån dig.
Flyget går tjugo över fyra. Jag kommer till lyxhuset i lyxvillaparken i 16:e ca klockan tio. Nu börjar mitt år.

Parc du luxembourg

LETS GET IT STARTED

Jag må fly landet, men de sista dagarna är fyllda av alla möjliga slags festligheter. Den exotiska kvinnan Yasmine har fyllt myndig, det bådar för en exotisk natt.... AY CARAMBA!

Det är tjugonio grader och sol i Paris. Och fast det är oktoberkyligt här så är jag varm, resfebern stiger. Alla olika flygbiljetter jag äger nu är konst i mina ögon. Jag känner mig spänd, bubblig och förväntansfull. Men framförallt lugn. Ett välbekant, tryggt lugn som jag alltid känner innan en resa. Därför att jag vet att jag har en fri och stimulerande tid framför mig. Jag är som en bok som längtar efter att människor och platser ska skriva i mig. Gärna med olika färger på pennan och i alla möjliga olika typsnitt.

ALLA STORA ROMANER BÖRJAR MED NÅGRA ORD

När jag tänkte på dig, kände du mig?   Genom antennerna och satelliterna...