...man hade en liten hundvalp ändå. En liten valp, med en söt, blöt nos som väckte en varje morgon, som kissade när den inte fick, som ramlade på rumpan lite då och då när den tappade balansen i all sin ivrighet och som älskade en mer än allt annat. Jag känner ett allvarligt begär.
Kanske ska jag börja med en liten kisse. Ja det ska jag nog göra. En liten en som gillar att spinna och ligga vid ens fötter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar