Igår kom jag hem till Sverige. Allt är vitt och vackert. Det fanns risgrynsgröt i kylen. Teo har nästan växt om Minna. Snön knarrar under fötterna när jag går på den. Adventssjärnor och ljusstakar lyser i varje fönster. Buss nummer nio kör förbi med jämna mellanrum. Det är en speciell känsla, att komma hem efter att ha varit borta länge. En väldig blandning av känslor. Igenkännande, lycka, lugn och trygghet. Enorm saknad av vad man lämnat bakom sig. Förvirring över tid och plats. Förundran över hor stor världen är och hur mycket som ännu finns kvar att se.
Apropå se ska jag se Harry Potter ikväll, det kommer bli magiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh du får mig att längta hem lite! 15 månader är en lång tid...Det var synd att vi aldrig hann ses i New York men förhoppningsvis så springer vi på varandra i Uppsala snart.
SvaraRadera