FAST I ETT MINNE

Jag känner mig fast i mina egna minnen, jag andas hör smakar känner lever dom, om och om igen
& jag tänker så ofta på paris
så, så ofta och jag vill gå den lilla biten igen
ner för trappan genom innergården ut genom den blå porten längs gatan upp för trappan över gatan ner i metron, iväg i vakuum
sitta på flera hundra år gamla torg
känna den dunkande pulsen i 8:e
bussen genom 6:e och 7:e, drömma om ett annat liv
vill lätta på stegen över pont-neuf
lille husmusen mugabe, lever han idag?
alla ni som var där, alla fina stunder vi fick
bor den hostande kvinnan kvar?
den bohemiska unge mannen?
sitter samma tiggare i samma hörn, med samma hund?
jobbar han kvar på franprix, mannen som gav oss rosor?
finns eira och jag kvar i de 15 kvadratmetrarna?
nånstans?

Glittrar eiffeltornet fortfarande i guld?