SAKNA

Mamma och jag sade hejdå på tiundagatan. Kramades, pussades, släppte. Sen plötsligt borta. För en lång lång tid. Det gör ont. Pappa, Minna, Teo skjutsade mig till Arlanda. Minna hade somnat i bilen när vi kom fram. Lika bra, en mindre att släppa taget om. Hejdå inne på flygplatsen. Svårt att förstå hur lång tid det handlade om. Hur många tänder som kommer ha tappats när jag kommer hem igen. Hur röster kommer ha ändrats och språk utökats. Vill krypa ner i samma säng som dom. Hörde deras röster för några dagar sen. Vet inte hur långt hår Teo har nu.