Det känns som att bo på bröderna lejonhjärtas gård. Det var min första känsla på morgonen efter att vi kört från olinda till gravatá och slutligen längs den 12 km långa ler/grusvägen som går upp bland bergen och dalsänkorna, i spöregn och kuslig dimma. Då, på kvällen, kom vi fram i ett totalt mörker. Det var ruggigt. Vårt lilla hus var kallt. Fuktigt. Den lilla myrkolonin på diskbänken och alla skalbaggarna var det första som välkomnade oss när vi steg in. Lite vilsekomna, hemlängtande och ovetandes anlände vi till Sempre verde för snart en vecka sen. Jag låg i min säng den första natten med himmelsängsmyggnät över och längtade efter en trygg famn, några tröstande ord och en kyss på pannan. Tänkte att här, på det här stället jag inte ens ännu utforskat, ska jag bo de kommande månaderna. Så vaknade vi morgonen därpå, i gryningen som alltid här på sempre verde, där dagarna börjar tidigare och slutar tidigare. Så kunde vi äntligen gå runt och se oss omkring. Och det var då jag konstaterade att jag numera bor på bröderna lejonhjärtas gård i nangiala.
Vårat lilla hus är ett vackert, vitt stenhus med luckdörr, sådär så att man kan öppna överdelen och kika ut medan nederdelen är stängd. Vandrar du upp på stigen till vänster så kommer man till stallet, stallet med röda grindar och blommor som klättrar upp längs väggarna, och vackra hästar som hälsar dig välkommen. Där stöter man nog också på Camarão och Timbu, gårdens två hundar. Camara
Vårat lilla hus är ett vackert, vitt stenhus med luckdörr, sådär så att man kan öppna överdelen och kika ut medan nederdelen är stängd. Vandrar du upp på stigen till vänster så kommer man till stallet, stallet med röda grindar och blommor som klättrar upp längs väggarna, och vackra hästar som hälsar dig välkommen. Där stöter man nog också på Camarão och Timbu, gårdens två hundar. Camara
õ kommer titta på dig med underkuvad, längtande blick, törstande efter kärlek.
Går du däremot längs stigen till höger om det lilla vita stenhuset så kommer du promenera längs grönsaks och fruktlanden. Kolibrin kommer du höra i blombuskarna längs staketet. Fjärilar kommer att fladdra förbi. Så passerar du kaninhuset, ett litet stenhus med gallerfönster där ca 8-10 (jag har inte räknat) lurviga kaniner bor. De kommer springa fram i hopp om att du kommer med grönsaks och rot-rester från gårdagens middag. Du kommer finna det omöjligt att inte stanna och prata med dom, eller i alla fall låta dom veta att du kommer genom att ropa: Ninerna!
Så passerar du kaninhuset och fortsätter längs den lilla stigen kliver igenom en båge av lövverk och hamnar vid hängmattehuset, som består av ett golv, ett tak, några tegelpelare och inga vägar. Där finns en stor yta för att göra lite vad man vill, där står alla frösäckar och där hänger två hängmattor i harmoniska färger precis vid ena öppningen ut mot dalen. Där hittar du förmodligen också Misch-Misch, den vackra lilla siameskatten som älskar att gosa och följa med på regnskogspromenader.
Så fortsätter du ut mot det lite större vita sten huset, med hundarna tätt i hälarna, och går upp på verandan. Där står det stora träbordet där du snart kommer avnjuta en frukost bestående av nybakat bröd, smör och ost, organiskt colombianskt kaffe, färskpressad fruktjuice, papaya, mango, ananas, vattenmelon, couscoustårta, egenodlade bananer och sesampasta. Och sätter du dig vid ena vita räcket så kommer du blicka ut över vad som ser ut som Körsbärsdalen och längre bort den mörka Törnrosdalen. Hagar med blommor och vidare längre bort den grönskande dalen, följt av berg i horisonten. Du andas in doften av liv.
Går du däremot längs stigen till höger om det lilla vita stenhuset så kommer du promenera längs grönsaks och fruktlanden. Kolibrin kommer du höra i blombuskarna längs staketet. Fjärilar kommer att fladdra förbi. Så passerar du kaninhuset, ett litet stenhus med gallerfönster där ca 8-10 (jag har inte räknat) lurviga kaniner bor. De kommer springa fram i hopp om att du kommer med grönsaks och rot-rester från gårdagens middag. Du kommer finna det omöjligt att inte stanna och prata med dom, eller i alla fall låta dom veta att du kommer genom att ropa: Ninerna!
Så passerar du kaninhuset och fortsätter längs den lilla stigen kliver igenom en båge av lövverk och hamnar vid hängmattehuset, som består av ett golv, ett tak, några tegelpelare och inga vägar. Där finns en stor yta för att göra lite vad man vill, där står alla frösäckar och där hänger två hängmattor i harmoniska färger precis vid ena öppningen ut mot dalen. Där hittar du förmodligen också Misch-Misch, den vackra lilla siameskatten som älskar att gosa och följa med på regnskogspromenader.
Så fortsätter du ut mot det lite större vita sten huset, med hundarna tätt i hälarna, och går upp på verandan. Där står det stora träbordet där du snart kommer avnjuta en frukost bestående av nybakat bröd, smör och ost, organiskt colombianskt kaffe, färskpressad fruktjuice, papaya, mango, ananas, vattenmelon, couscoustårta, egenodlade bananer och sesampasta. Och sätter du dig vid ena vita räcket så kommer du blicka ut över vad som ser ut som Körsbärsdalen och längre bort den mörka Törnrosdalen. Hagar med blommor och vidare längre bort den grönskande dalen, följt av berg i horisonten. Du andas in doften av liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar