A PRIMEIRA SEMANA

Första veckan har bestått av att bo in sig på gården, lära sig rutinerna. Vilka djur som äter vilka matrester och hur man sparar på vattnet. Vi gör yoga i hängmattehuset och sopar bort insekter från golvet. Det finns en helt galen slags skalbagge här, jag kallar den för självmordsskalbaggen. Den cirkulerar helt okontrollerat i luften och störtdyker sen, ofta på mig. Skrämmer livet ur mig varje gång… Duschen har iskallt vatten, så våra hår blir inte tvättade så ofta om man säger så. Vi är allmänt skabbiga, svettiga och orena, men inuti huden spinner kroppens alla organ av den fantastiska maten vi får här. Allt organsikt, allt lokalt producerat. Frukter och rotfrukter, bönor och ris, bland mycket annat gott.

Vi har ridit i spöregn och solsken. Uppe på höjderna och djupt ner i dalarna. Det är en fantastisk upplevelse, att se naturen till häst. Det finns hästar som rids, och de har alla vackra namn. Hittills har jag fått rida på Ventania och Apaloosa. Sen har vi också Cabelodo, Helva och Brilhosa, Apollo och Curió. Alla med sina egna temperament och utseenden. Jag njuter av att ha hästar så nära!

Ännu har själva arbetet inte riktigt komit igång, då min kusin Karin är här som gäst två veckor. Men på eftermiddagarna åker eller går vi till byn San Severino där barn mellan 4 och 12 år kommer till ett litet hus som heter Oficina, vilket betyder verkstad. Där hjälper vi dom att pyssla med återvinningsmaterial, och de får lära sig om hur man tar hand om naturen. De är vilda som galningar och otroligt söta och kramiga. Vi kommer även få ha engelskalektioner men de som är intresserade en till två gånger i veckan. Kommer bli minst lika lärorikt för oss som för dom!

Till staden Gravatá kommer vi bara en gång i veckan med en skumpig, livsfarlig buss som klättrar upp och nerför den leriga lilla vägen som går till Sempre Verde. Här ska vi handla på fruktmarknader och supermercados, och få lite tid att uppdatera oss om omvärlden och om våra nära och kära. För på gården är vi helt isolerade. Vilket är något man sjunker in i, och trivs i. Utanför våra fönster växer tropisk regnskog. Vi lever inte bara tätt inpå naturen här, vi lever i dess hjärta. 

Jag saknar er och ni finns alltid, alltid med mig.