BRÖLLOPSHELGEN

Nu i helgen åkte jag och Vince (och hans värdbrorsa som vi hämtade i Cincinnati) upp till Berea, en liten söt förort till Cleveland, för att hälsa på hans värdfamilj och dessutom få vara med på faster Mary-Ellens bröllop, mitt allra första! Släkten Macosko/Myers/Buchanan osv är en av de mest varma, öppna och välkomnande familjerna jag någonsin träffat. De gav mig en så bra upplevelse av en amerikansk familj och behandlade mig på en gång som en del av den. Jag är så lycklig för Vinces skull som fick tillbringa ett år hos dom.

Själva bröllopet som ägde rum i huset var... så vackert. Jag förstår inte hur jag ska klara mig när alla mina nära vänner gifter sig - det här paret hade jag känt i 12 timmar och ändå rördes varje nerv i min kropp och tårarna rann nerför mina kinder. Antingen är jag en överemotionellt mes eller så är det helt enkelt så, att när man ser två människor så kära, som hängiver sina liv och sin kärlek åt varandra inför släkt och vänner, när man hör deras närmaste hålla tal till dom och gråta medan de gör så, och när man hör deras egna ord till varandra, så tar man del av människors liv och historia och då är det omöjligt att inte bli rörd.

Festen som följde var storslagen med mat som skickade mig på expresståg till himlen, live-jazzband, mingel, mys, skratt, fotografering, efterrättsbuffé, skålande och slutligen - en intensiv, lång och enormt underhållande karaokesession. Jag somnade sent på natten bredvid Vince, så lycklig.