KANELBULLENS DAG

Hemma i Sverige är det kanelbullens dag idag, och jag tänkte med en gnutta hemlängtan att man kan inte ta Sverige ur kanelbullen men man KAN ta kanelbullen ur Sverige så jag gick med entusiastiska steg till Oxfords stora supermarket. Allt jag upplever nu känns på ett sätt lite absurt då jag tagit del av den här kulturen i hela mitt liv genom tv och filmer utan att någonsin vara här. Att gå runt i denna enorma mataffär var en av dessa absurda saker. Att se alla olika produkter jag redan känner igen och bara se hur stort, nästan överdrivet allt är. Den milslånga raden med flingor och flertalet milslånga rader med snabbmat av olika sorter får mina föromar att bekräftas. Jag tog i alla fall vad jag skulle ha och lite till (when in Rome, do as the romans do), och gick sedan hem med armar värkande av tyngden från påsarna. Så började jag baka. Nu, två timmar senare, står jag halvt frustrerad, halvt förundrad över bullarna. Jag gjorde inget fel. Jag följde ICAs recept från deras hemsida exakt som det stod. Men mina bullar ser helt efterblivna ut. De jäste liksom aldrig, de fick ingen färg i ugnen så de är helt vita, fyllningen rann ut på plåten och ytan är fettig. Är det ingredienserna? Är det ugnen? Eller är det helt enkelt så att man inte kan ta kanelbullen ur Sverige? Tur att Brian och Scott (och Zeus) inte vet hur riktiga kanelbullar ska se ut...

------------------------------------------------

Update:
Brian kom just hem, såg bullarna och undrade vad det var. Jag kunde inte ljuga utan berättade sanningen. Han frågade då om jag var medveten om att ugnsvärmen mäts i fahrenheit. Det var jag inte.