Åh, finns det något ljuvligare än att vakna upp av att solen skiner varmt mot kinden?  Jag slår upp dörrarna till min balkong och drar ett djupt andetag. Jag hör det frustrerade tutandet från bilarna på gatan, och den hetsiga italienskan från människor som går förbi. Super in Turin-på-morgonen-lukten. Vandrar iväg till köket och ser att Federica har dukat fram frukost till mig. Ängel! Hon åkte iväg tidigt med sin mamma till Milano några timmar för att fixa med lägenheten som hon ska bo i nu till hösten. Jag bor några dagar hemma hos Federicas pappa, i en gammal, fin lägenhet mitt i centrala Turin. Jag blev förvarnad om att hushållerskan (var jag än kommer så finns där alltid  hushållerskan..) kommer under dagen och att hon mer än gärna kommer vilja laga lunch åt mig. Herregud, nu måste jag koncentrera mig på att ställa om från franska till italienska. Och jag som tillochmed tänker på franska nu... Det kommer sluta i katastrof. A presto, ciao!