Även om jag varit med om det förut i det här landet och insett att det är fullkomligt normalt så var jag lite mer nervös än jag brukar vara när jag sitter i en bil som körs av en italienare, då Federicas pappa efter tre glas vin till lunchen körde oss upp för den slingriga bergsvägen till Pino för några dagar sen. Men när det första Andrea säger efter att ha kramat om mig när han plockar upp mig är: "jag är hög", så bryter mina svenska nerver samman. Jag skriker på honom hela vägen hem. Senare på kvällen när vi har varit ute på en bar och druckit vin och jag ser att alla andra röker på, inklusive Andrea som ska köra oss hem, ger jag upp och koncentrerar mig på att kontakta mitt inre andningsankare. Jag överlevde trots allt, och oroa dig inte mamma, Andrea är en väldigt snäll italienare. Det är bara det att saker och ting är så annorlunda här... Så annorlunda. Jag gillar det dock. Intensiteten. Mentaliteten till viss del. Men att röka på och köra mig i en bil-delen, den gillar jag inte. Men vem är jag att förändra ett helt folks livsstil...
Annars så är casa Gardetto mycket trevligt och gästvänligt. Hans mamma och pappa var glada att se mig igen och bjöd på vad de kallar "väldigt lite mat" vilket innebar typ femrätters buffé. Ikväll kommer Lilje hit från Sverige! En repris av nyår för två år sedan...vi två hemma hos Andrea. Åh det kommer bli så kul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar