Mina vackra, fina, begåvade, underbara små syskon. Som numera inte är så små längre... Jag ser dom växa så tydligt när jag åker bort från dom, och jag märker hur mitt hjärta värker av saknad varje gång. Och så kommer det vara hela det här året. Jag känner mig så lycklig som har dom i mitt liv.
Bilderna är från första dagen efter att jag kom hem i lördags, då jag, Minna, Teo och Lotta gick till Stabby prästgård på Stabbydagen för att spana in loppisen och fika. Vädret var underbart, gården var full av höstklädda svennar och bullarna var nybakade och ljuvligt goda. Lotta köpte en jättekonstig pennburk, jag köpte ett par guldiga skor, Minna köpte två böcker och Teo köpte en blå ödla. Det var en väldigt lyckad dag med andra ord.
onsdag 29 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja,,, familjen är bäst.. man märker det när man e borta.. tur för dig som ser dina syskon växer..
SvaraRaderavi köpte ditt och datt och alla var glada i slutet haha... kapitalister
SvaraRaderaGulliga är dom. Ser fram emot att se dem igen. Hälsa från mig älskling.