NO PLACE LIKE HOME.

Att vara hemma har aldrig känts så bra. Uppsala är otroligt vackert nu och jag njuter av varje sekund, av allt, att koka thé i mitt kök, att tvätta i tvättstugan, att sitta på ofvandahls, att somna i Rufus medan pappa och Lotta sjunger och spelar gitarr i vardagsrummet, att känna gatorna och vant flänga runt på cykeln, att sitta på gamla torget och njuta av höstsolen, att pyssla hemma på kvällarna, att äta på nation med nära vänner, att skratta med nära vänner, att känna den trygga känslan av hem.

På lördag åker jag igen och varje dag utnyttjas därför till max. Sverige har gett mig vackert väder denna vecka och jag försöker att ta in så mycket svensk höst jag bara kan, nästa gång jag kommer hem kommer det vara vinter. Idag fikade jag med Wille och Christoffer, sen fikade jag med mamma, sen fikade jag med Matilda. Väldigt många fikor. Dessutom avslutades dagen med världen största nachotallrik på V-dala med Gabriella och Jonna. Har jag redan nämnt i detta inlägg hur mycket jag njuter av att få prata med, skratta med och bara sitta bredvid människor som jag känner och står nära, och som känner mig? Ja, det har jag... Det känns numera som en slags lyx för mig, något att ta vara på medan jag kan.